Idag är en stor dag. Dagen med stort D. Jag har startat en blogg. Igen.
För att fira denna högtidens dag avnjuter jag i skrivande stund en hemlagad ädelostpaj som stått i kylen över natten. Himmel, va god den är! (recepet kommer senare).
Nu kanske du undrar vad jag har för planer med denna blogg? Det gör jag med!
Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag att intensivblogga nu i några dagar för att sedan dra mig tillbaka... Keep it simple Linus! Jag kan avslöja att denna blogg kommer att präglas av recept, funderingar och jakten på det perfekta namnet till mina kommande tre döttrar. (Ja, jag ska bli pappa. Någon dag.)
Karismaochaura som är min blogg adress står för just två av dessa namn. Karisma och Aura.
Jag presenterade detta för min lagom sjuka vän Lovisa. Hon tycker Karisma mäter sig med Caramelle och att båda låter som namn på en transa. Kanske har hon rätt? Men tänk om det är min mening? Tänk om jag vill ha det så? Tänk om jag har tänkt att det finns en tanke bakom mitt tänk? Okej, virrigt va? Hör och häpna:
Jag är en av de där typerna som aldrig känner att jag gör någon nytta. Därför tänkte jag att om jag döper mitt barn till Karisma så kommer hon att bli retad i skolan, komma hem till mig med gråten i halsen, jag tröstar henne, hon blir glad och jag känner mig viktig. Va? Vad menar du med att det skulle vara egoistiskt? Det är väl min unge? Jag menar, om jag döper henne till Aura och hon är skitsöt (vilket hon kommer vara eftersom hon är avlad från moi) så kommer alla säga guud vilken söt dotter du har bla bla bla och så kommer jag aldrig få känna att jag hjälper någon.
Låt mig lämna det. Smälta alltsammans lite.
För någon timme sedan drog jag på mig min extremt stora vinterjacka, luffarmössa och ett par söndriga vantar. Satte mig på Sally (min cykel) och cyklade ner mot systemet och mataffären för att panta burkar, handla och ha en trevlig stund. Påväg ner mot stan sken solen i ögonen, jag sjöng på en sång. (lite för högt eftersom tanten och farbrorn med de fräcka brillorna stannade tio meter framför mig, gapade och svarade inte när jag sa hej med ett lite för stor leende. Också.) Eller kanske berodde det på mina två enorma kassar från myrorna(!) med pantburkar? Tillsammans med min ryggsäck och oversizade kläder kan man kanske förstå reaktionen? Väl nere vid stan parkerade jag min cykel vid juneporten och ett glatt gäng hälsade på mig i ögonvrån "Hallå kompis, här idag igen?" Undrade vilka det kunde vara och möttes av tre tämligen söta människor som inte har någonstans att sova - alla med varsin öl i handen. Lite smått generad vände jag blicken bort, tog mina kassar med pantburkar från myrorna och in på ica. Där stod jag och pantade mina burkar i lugn och ro... eller, lugn och ro, maskinen lät ashögt och varje gång en burk mosades ekade det inne i affären. Jag vände mig om varje gång och log med de andra shopande besökarna, alla med samma tanke: VILKET KOLLI! Sammanlagt smilade jag 44 gånger... ingen log tillbaka. Konstigt tänkte jag och tog mina nu tomma kassar från myrorna och gick längre in i affären för att leta efter kaffe. Väl vid hyllan blev jag ganska glad då jag såg att just min favorit hade en smakrabattkampanj just nu. Wihooo! Tillsammans med den och kvittot från mina pantade burkar slapp jag betala 40 spänn. Kände mig glad igen och gick mot kassan. Kön var skitlång och jag stod där med mina tomma kassar, väskan, mössan och den stora jackan. Min tur kom fem minuter senare, log mot kassören, skrev på min rabattkupong och märkte att det fattades tre kronor. Oj då tänkte jag och tog fram min plånbok. Kön växte. Jag blev lite röd, men tog till slut upp mitt kort. Jag sa något i stil med "Ibland hittar man ju ingenting..." och försökte dra ett leende ur kassören. Han log inte.
Sammanfattning
- Jag ska aldrig mera panta brukar ( panta panta panta mera? är dom dumma eller )
- Jag ska köpa en ny jacka igår
- Jag ska alltid ha lösa pengar i alla mina fickor så att jag alltid kan dra fram en hundring oberoende av vilken ficka jag väljer.
- Jag ska nog stanna hemma imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar